Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan föredrog Wamba en komisk aria, i hvars omkväde
riddaren instämde, och som handlade om en ung, skön änka, som gaf korgen till många ridderliga friare och slutligen skänkte hand och hjärta till en käck fribonde.
»Jag ville önska, Wamba», sade riddaren, »att vår värd från
domareträdet eller den lefnadsglade munken, hans kaplan, hade hört denna sång till vår käcke fribondes pris.»
»Det ville just inte jag», sade Wamba, »om inte för det där
hornet, som hänger vid ert bälte.»
»Ja», sade riddaren, »det är en pant på Locksleys välvilja,
fastän det icke är antagligt, att jag kommer att behöfva det. Tre signaler på detta horn skulle, det är jag säker på, samla omkring oss en käck skara af de hedervärda jägarne, om vi vore i trångmål.»
»Gud förbjude det, skulle jag säga», inföll narren, »om ej denna gåfva vore en pant på, att de läte oss draga bort i fred.»
»Hvad menar du?» sade riddaren. »Tror du, att de skulle
öfverfalla oss, om vi ej hade denna vänskapspant?»
»Ja, jag säger ingenting», sade Wamba, »ty gröna träd ha öron lika väl som stenmurar. Men kan ni gissa den gåtan, herr riddare: när är det bättre, att ert vinkrus och er pung äro tomma, än att de skulle vara fulla?»
»Aldrig, tänker jag.»
»Ni förtjänar aldrig att ha ett fylldt krus eller en fylld pung, då ni svarar så enfaldigt. Ni gör bäst i att tömma ert krus, innan ni lämnar det till anglosaxaren, och att låta edra pengar stanna hemma, då ni går i skogen. Och ändå, »tillade han, i det han red fram till riddaren, »finns det kamrater, som äro ännu farligare för resande att möta än dessa fredlöse.»
»Och hvilka kan det vara? Ni ha ju, så vidt jag vet, hvarken
vargar eller björnar.»
»Nej, det är sant, herre, men vi ha Malvoisins svenner», sade Wamba, »och det vill jag säga er, att då det är inbördes krig, är ett halftjog af dem lika farliga som en skara vargar. De vänta väl nu att göra en rik skörd och äro förstärkta med de stridsmän, som kommit undan från Torquilstone. Om vi möta en flock af dem, händer det nog, att vi få umgälla våra bedrifter. Säg mig, herr riddare,
hvad skulle ni göra, om vi mötte två af dem?»
»Jag skulle nagla fast de slynglarne vid marken med min lans, om de lade något hinder i vägen för oss.»
»Men om de vore fyra?»
»Så skulle de få tömma samma kalk.»
»Men om de vore sex och vi endast två liksom nu — skulle ni
inte då erinra er Locksleys horn?»
»Hvad? Blåsa efter hjälp?» utbrast riddaren. »Mot ett dussin
af det där packet, som en god riddare kunde jaga framför sig, som vinden jagar det vissna löfvet?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
