Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angripa dem, Wamba.» Han red rakt emot snåret. Han möttes af
sex eller sju pansarklädda män, hvilka i fullt galopp sprängde emot honom med sina lansar. Tre af dessa träffade honom och splittrades utan att göra större verkan än om de törnat emot ett torn af stål. Den svarte riddarens ögon tycktes skjuta blixtar genom öppningarna i visiret. Han reste sig med obeskrifligt värdig min i stigbyglarna och ropade: »Hvad betyder detta?» Men männen svarade endast genom att dra sina svärd och ansätta honom från alla håll under ropet: »Dö, tyrann!»
»Ha, sankt Edvard! Ha, sankt Georg!» sade den svarte riddaren och fällde en man vid hvarje utrop. »Ha vi förrädare här?»
Hur hänsynslöst modiga hans motståndare än voro, veko de
dock tillbaka för en arm, som gaf döden i hvarje hugg, och det såg ut, som om den ensamme mannens skräckinjagande styrka var nära att segra i kampen mot den betydliga öfvermakten, då en riddare i blått harnesk, som hittills hållit sig bakom de andra angriparne, sprängde fram med sin lans, siktade, ej på ryttaren, utan på hästen, och sårade det ädla djuret dödligt.
»Det var en nidingsstöt!» utbrast den svarte riddaren, då
hästen störtade till marken och ryckte sin ryttare med i fallet.
I detta ögonblick blåste Wamba i hornet, ty det hela hade
försiggått så hastigt, att han ej fått tid att göra det förr. Den plötsliga klangen kom åter lönnmördarne att vika tillbaka, och ehuru dåligt beväpnad drog Wamba ej i betänkande att störta fram och hjälpa upp den svarte riddaren.
»Blygens, falska uslingar!» ropade riddaren i det blå harnesket, som tycktes vara angriparnes anförare; »fly ni för det tomma ljudet af ett horn, som blåses af en narr?»
Uppmuntrade af hans ord angrepo de åter den svarte riddaren,
som nu ej hade annan utväg än att ställa sig med ryggen mot en ek och försvara sig med sitt svärd. Den svekfulle riddaren, som ryckt till sig en annan lans, passade på tillfället, då hans fruktansvärde motståndare var hårdast ansatt, och galopperade emot honom i hopp att kunna fastnagla honom vid trädet med sin lans, men hans plan omintetgjordes åter af Wamba. Narren, hvars vighet var
en ersättning för hans brist på styrka, och hvilken de stridande, som voro upptagna af viktigare ting, ej ägnade någon synnerlig uppmärksamhet, sprang bakom de kämpande och hejdade tvärt den blå riddarens anlopp genom att med sitt svärd ge hans häst ett hugg öfver hasorna. Häst och ryttare tumlade till marken, men riddaren af hänglåset befann sig dock fortfarande i en mycket farlig ställning, då han hårdt ansattes af flera fullt rustade män och började bli trött af den våldsamma ansträngningen att nästan i samma ögonblick värja sig åt så många håll. Då sträckte en vildgåspil plötsligt en af de fruktansvärdaste af hans angripare till marken, och en skara jägare bröt fram ur skogen, anförd af Locksley och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
