Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
villkor, att du inom tre dagar lämnar England och döljer din skam i din normandiska borg, och att du aldrig nämner Johan af Anjous namn i någon förbindelse med ditt lumpna beteende. Låt denne riddare få en häst, Locksley, ty jag ser, att dina jägare ha fångat dem, som rände lösa omkring, och låt honom draga oskadd härifrån.»
»Om det inte vore för att jag förstår, att den röst jag hör är en sådan, hvars befallningar måste åtlydas», svarade fribonden, »skulle jag sända en pil efter denne lömske niding och bespara honom besväret att företaga en lång resa.»
»Du har ett engelskt hjärta i ditt bröst, Locksley», sade den svarte riddaren, »och du har rätt, då du säger, att det är din plikt att åtlyda min befallning. Jag är Richard af England!»
Vid dessa ord, som uttalades i en majestätisk ton, som
öfverensstämde med Richard Lejonhjärtas höga rang och ej mindre upphöjda karaktär, knäföllo de fredlösa för honom och bragte honom sin hyllning, hvarefter de bådo honom om tillgift för sina lagöfverträdelser.
»Stig upp, mina vänner», sade Richard nådigt, i det han såg
på dem med en min, hvari hans vanliga godmodighet redan besegrat den hastigt uppblossade vreden, och utan annat spår i sitt ansikte af den nyss öfverståndna förtviflade kampen än den starka rodnad, som förskref sig från den fysiska ansträngningen. »Stig upp, mina vänner!» sade han. Hvad ni förbrutit, vare sig i skogen eller på slätten, ha ni försonat genom de tjänster ni gjort mina hårdt ansatta undersåtar utanför Torquilstones murar och den hjälp ni i dag bragt er konung. Stig upp och var för framtiden goda
undersåtar. Och du, tappre Locksley...»
»Kalla mig ej längre Locksley, herre konung, utan känn mig
under det namn, som jag är rädd för att ryktet redan burit för vida omkring, att det ej skulle ha trängt äfven till edra kungliga öron. Jag är Robin Hood af Sherwood skog.»
»Kung för fredlösa och furste för tappra män!» sade kungen.
»Ja, hvem har icke hört ett namn, som trängt ända till Palästina? Men var förvissad om, att ingen gärning, som utförts under vår frånvaro och under de oroliga tider, som framkallat den, skall dragas fram i ljuset till din nackdel.»
»Ordspråket har rätt», inföll Wamba, men med litet mindre näsvis ton än vanligt, »då det säger, att när katten är borta, dansa råttorna på bordet.»
»Hvad, är du där, Wamba?» sade kungen. »Jag har inte hört
din röst på så länge, att jag trodde du hade tagit till flykten.»
»Jag tagit till flykten!» sade Wamba. »När har du någonsin
sett, att narraktigheten skilde sig från tapperheten? Men om jag än inte kämpade med svärdet, så måste ni medge, att jag blåste till angrepp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
