Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bringa henne min sonliga hälsning och stanna hos henne, tills folkets upphetsning har lagt sig.»
»Och det var allt hvad han sade?» frågade Ivanhoe. »Måste
då inte hvar och en säga, att denne furste uppmuntrar till förräderi genom sin mildhet?»
»Jo, mycket rätt», svarade jarlen, »liksom den man kan sägas
bjuda döden till gäst, som inlåter sig i en strid, fastän han har ett farligt sår, som ännu ej är läkt.»
»Jag förlåter dig det skämtet, herre jarl», sade Ivanhoe, »men kom ihåg, att jag vågade blott mitt eget lif — Richard satte sitt rikes väl på spel.»
»De, som fråga så föga efter sitt eget väl», svarade Essex, »ta sig sällan synnerligen varmt af andras. Men låt oss nu skynda oss till borgen, ty Richard tänkte straffa några af de underordnade deltagarne i sammansvärjningen fastän han har förlåtit dess ledare.»
Af de rättsliga undersökningar, som anställdes af den anledningen och som äro utförligt skildrade i den handskrift, hvarifrån vi ha hämtat vår berättelse, tycks framgå, att Maurice de Bracy kom undan öfver Kanalen och tog tjänst hos Philip af Frankrike, medan Philip de Malvoisin och hans broder Albert, præceptorn på Tempelstowe, blefvo afrättade, hvaremot Valdemar Fitzurse, själen i sammansvärjningen, slapp undan med landsförvisning, och prins Johan, till hvars förmån den var anstiftad, ej ens blef ställd till rätta af sin godmodige bror. Ingen ömkade emellertid de bägge bröderna Malvoisins öde, de ledo endast den död de gjort sig väl förtjänta af
genom den falskhet och grymhet de på mångahanda sätt lagt i
dagen.
Kort tid efter den tvekamp, som ägt rum till afgörande af
Rebeckas sak, kallades Cedric anglosaxaren till kung Richards hof, som denne höll i York, för att återupprätta lugnet i de grefskap, där hans brors äregirighet framkallat jäsning. Cedric blef mycket missnöjd öfver denna kallelse, men han vägrade ej att efterkomma den. Richards hemkomst hade i själfva verket kväft alla förhoppningar han hyst att kunna återupprätta en anglosaxisk härskareätt i England; ty hvad anglosaxarne än kunde ha vunnit i händelse af ett inbördes krig, var det tydligt, att det ej kunde uträttas något under Richards oomtvistade herravälde, så afhållen som han var af folket tack vare sina goda personliga egenskaper och sin krigiska berömmelse, fastän hans styrelse var godtycklig och efterlåten, än för mild och än nästan despotisk.
Vidare kunde det ej undgå Cedrics uppmärksamhet, hur ogärna
han än ville erkänna det, att hans plan angående full sammanslutning mellan anglosaxarne genom Rowenas och Athelstanes giftermål nu måste betraktas som alldeles omintetgjord, eftersom bägge kontrahenterna voro emot det. Det var ett förhållande, som han i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
