- Project Runeberg -  Ivanhoe /
308

(1902) [MARC] Author: Walter Scott Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrtiotredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ifver för den anglosaxiska saken ej kunde ha förutsett, och till och med då bägges obenägenhet tydligt lades i dagen, kunde han knappast tro på, att två anglosaxare af kunglig härkomst af personliga skäl kunde motsätta sig en förbindelse, som var så nödvändig för folkets väl. Men det var i alla fall ett faktum. Rowena hade alltid öppet visat sin ovilja för Athelstane, och nu tillkännagaf Athelstane ej mindre tydligt sitt bestämda beslut att ej vidare fortsätta med sitt giljande till lady Rowena. Till och med Cedrics naturliga hårdnackenhet gaf tappt inför dessa hinder, då han, stående på sammanknytningspunkten, måste släpa ett motsträfvigt par dit, en med hvardera handen. Han gjorde emellertid ett sista kraftigt angrepp på Athelstane, och han fann denne återuppståndne ättling af den anglosaxiska konungastammen upptagen af ett förbittradt krig mot prästerskapet.

Efter alla hotelser om död och fördärf Athelstane utstött mot abboten i S:t Edmunds kloster, hade, som det tycktes, hans hämndtörst, dels på grund af hans naturliga tröghet och godmodighet, dels efter enträgna böner af hans moder Edith, hvilken som de flesta damer på den tiden stod på de andligas sida, låtit nöja sig med att hålla abboten och hans munkar i tre dagar på knapp kost i Coningsburghs
fängelsehålor. För denna hårda behandling hotade abboten
honom med bannlysning och uppsatte en förfärlig lista öfver
magsjukdomar, som han och hans munkar hade måst utstå i följd af den orättvisa fångenskap de undergått. Med denna strid och med de åtgärder han vidtagit för att försvara sig mot prästernas fiendskap fann Cedric sin vän Athelstanes sinne så upptaget, att där ej fanns någon plats för andra tankar. Och då Rovenas namn nämndes, bad Athelstane att få tömma en full bägare för hennes välgång och för att hon snart skulle bli hans frände Wilfreds brud. Det var alltså
hopplöst. Det fanns tydligen ingenting vidare att göra med Athelstane, eller, som Wamba uttryckte det, han var en tupp, som ej ville fäkta.

Mellan Cedric och det beslut, som de älskande ville att han skulle komma till, var det blott två hinder — hans egen styfsinthet och hans ovilja mot den normandiska dynastien. Den första känslan förlorade sig efter hand tack vare hans myndlings smekningar och den stolthet han ej kunde undgå att känna öfver sin sons berömmelse. Dessutom var han ej okänslig för den äran att knyta sin familj till kung Alfreds, då Edvard Bekännarens ättlingar för alltid hade afstått från sina rättigheter. Cedrics ovilja mot den normandiska kungasläkten var äfven betydligt minskad tack vare den personliga uppmärksamhet, som visades honom af kung Richard, som fann behag i Cedrics rättframma, kärfva väsen, och han bemötte den ädle anglosaxaren så, att innan han varit gäst vid hofvet i en vecka, hade han gifvit sitt samtycke till sin myndling Rowenas och sin son Wilfreds giftermål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free