Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Yrsa
Ja, ve den stund, då lyckan är förgången,
och ve, om du ej njöt, vad stunden bjöd.
Men kall och dyster ljuder varningssången,
en sång om slocknat hopp och glädjens död.
Förstår du, vad i själens djup sig välver,
när hoppets stråle lyser skär och klar,
när tysta frågor få i tystnad svar,
och kindens rosor fly, då hjärtat skälver.
Sårad går jag, fast ej av svärd,
fängslad av kungsmöfägring.
Henne såg jag, så vit och hög,
däjlig som ödets diser.
Löfte gav jag och löfte fick,
fast ej med röda ringar.
Ögon blå blev mitt ödes dom,
bunden jag går i bidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
