Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN 99
gå–och gälla såsom »troende» människor, hafva namnet att vara
»trons barn».
Men just när det finnes trosallvar och trosbön hos oss, kunna
vi få göra erfarenheter, liknande den kananeiska kvinnans. Vi
»ropa» i verklig nöd. Hjärtat kan synas vilja brista under det
tryck, som ligger öfver oss. Det är kanske faders- eller
moderssorg, svår och tung nog, eller något därmed närbesläktadt. Det
är oss verkligt angeläget att få hjälp. Men »icke ett ord», icke
ens likasom något uppmuntrande löfte, vid hvilket vi kunde
klamra oss fast, icke någon den minsta handpenning på hjälp!
Herren är lik en sofvande, lik en rådlös man, lik en hjälte, som
icke kan hjälpa. Och det tyckes rent af vara slut med hans
barmhärtighet. »Människorna kunna ibland synas vara
barmhärtigare än Herren själf.» Huru svårt är det icke att tala
likasom för döfva öron och till ett kallt hjärta!
Men ännu värre kan det bli. Vi förnimma förebråelser i
vårt inre, som göra all tanke på hjälp omöjlig. Och Herrens
eget ord synes allenast vara emot oss, allenast döma oss. »Du
hör nog inte till det utvalda folket — du är alltför syndig och
oren — endast de rättfärdigas bön hör Gud», så kan det höras
inom oss och ifrån uppenbarelsens ord. Och det kännes att få
sådana ord. Det är sannerligen icke alla, som kunna taga dem.
Det finnes godt om stolta siirnen, som icke vilja förödmjuka sig.
Det är icke lätt att rätt besinna sin ställning inför Gud i bön.
Det är ju inte då, »såsom hade man en tvist med Gud och kunde
liksom stämma honom inför domstol för att få ut sin rätt.» Nej,
det är icke alls fråga om rätt, utan alltigenom om nåd.
När du gör sådana erfarenheter, som jag nu berört, något
af den kananeiska kvinnans, besinna då, att det icke i
verkligheten är så, som det synes! Visst hör han; hans öron äro böjda
till vårt rop. Icke sofver han; »han som bevarar Israel, han
slumrar icke, han sofver icke» (Ps. 121: 4). Visst har han hjälp
att ge; han har en arm med hjältekraft. »Äfven sådana tider
och stunder, då Herren tiger, äro genomträngda af hans
förbarmande». Och hans förbarmande kan bland annat uppenbara
sig just däri, att hjälpen dröjer. Efteråt förnimma eller
åtminstone skönja vi det någon smula, att han ändock midt under
allt var barmhärtig, och att fördröjd hjälp var bästa hjälpen.
Du vann på dröjsmålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
