Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 197
dock hans barn. Han ser det. Och han ömkar sig öfver dig. Din
nöd sätter hela hans barmhärtighet i rörelse. Det är intet
åskmoln på hans panna, inga hårda ord, inga domens ord på hans
läppar. Och se, huru brådt han har, huru han skyndar emot dig!
Kärleken bevingar hans steg. Medan du tager ett steg, så
dröjande och tvekande, ja, kanske stannar, såsom vågade du icke längre,
tager han, mänskligt taladt, tio steg och mera, så brådskande,
så påskyndade af kärleken. Just nu ligga hans armar omkring
din hals, och en innerlig faderskärlekens kyss bränner på dina
läppar.
Är det möjligt, frågar du. Ja så älskar Gud förlorade söner
och döttrar. Det är det enda jag kan säga till svar.
Nu kan du ju lättare bekänna allt, nu när du redan fått
väl-komstkyssen. Redan liggande i faderns armar, stammade sonen
fram bekännelsen: »Fader, jag har syndat mot himmelen och
inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.» Men ett var
förgätet, ett af det han, innan han begaf sig på väg hem, sade sig
vilja säga till far. Det var bönen: »Låt mig blifva såsom en af
dina legodrängar.» Den hade fadern kysst bort. Han var ju
redan mottagen såsom barn. Fadern hade gjort långt mer än allt
hvad sonen på förhand bedt eller tänkt. Han hade icke känt
fadern rätt. Fadern var större än alla hans förväntningar. Och
det förstår ju äfven du nu, att du får vara barn i fadershemmet,
icke bara legodräng?
Hvilken förvandling på några ögonblick! Den i trasor höljde
klädes i den yppersta klädnaden, klädes i ny, rik dräkt ifrån
fotbladet ända upp till hufvudet. Den förut genom egen skuld så
djupt förnedrade prydes med ring på sin hand såsom en ädling.
Den uthungrade får plats vid rikt högtidsbord i sitt eget hem,
ett förut förloradt, nu återvunnet paradis. Och det är glädje,
stor glädje rundt omkring honom. Han, just han, hur
förunderligt, är glädjeämnet. Far har fått honom lefvande igen. Han var
ju död, men har fått lif igen. Han var ju förlorad, men är nu
återfunnen.
Förstår du detta, hvad nu dig själf angår? Nej, kanske du
svarar. Och jag förstår ditt svar. Men vill du tro hvad du icke
förstår? Därpå må du väl svara ja. Du må ju tro på
faderskärleken. »Gud är kärleken.»
Men tro vi det verkligen på ett lefvande sätt, vi som måhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
