Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 249
var honom »högeligen kär». Han begick själfmord, emedan han,
såsom, Wikner säger, »andligen hungrade ihjäl». Han gör i
samband med detta omnämnande följande sorgsna ref lek tioner i
anslutning just till berättelsen om »den barmhärtige samariten»:
»Jerusalem betyder ju fridsboning, och Jeriko betyder månens
stad. Fridsboningen, deri är i den troendes hjärta, där Gud själf
är fridens sol. Den otrognes hjärta därmot liknar en stad, där
allt hvad ljus och värme heter lånas från nattens måne. O, huru
många äro icke de som öfvergifva fridsboningen och begifva sig
till månstaden, som öfvergifva sin barndoms tro och sin
ungdoms Gud! Och den som det gör, han undgår aldrig att falla i
röfvarehänder. Hans andliga fiender skola afkläda honom Kristi
rättfärdighet, sarga hans samvete och låta honom ligga half död
i sina synder. Gud, förbarma dig öfver hvar och en sådan
olycklig, innan den förtvivlans utväg tages, som togs af min arme
kamrat!»
Men Wikner, ödmjuk som han var, förebrådde sig också
själf, att han icke gjort den samarittjänst mot den olycklige,
hvartill kärleken bort tvinga honom. »Du kände denne döde»,
säger han, »du kallade dig hans vän, du har gått och stått vid
hans sida och talat, lett och skämtat med honom om mångahanda
ting, men du har aldrig sagt honom ett ord om Människones
son, lifvets bröd, det enda, som kan mätta hungrande själar, och
som kunnat mätta hans till fyllest».
Ack, hur mycket skulle icke vi kunna tillfoga till denna
anklagande själfbikt om uraktlåten samarittjänst under slika eller
andra omständigheter!
Men säg, vilja vi blifva botade från vår s^älfviskhet, vilja
vi låta oss frälsas till ett kärlekens lif?
Huru skola vi då komma därtill?
Huru sant är det icke, att »barmhärtigheten ej står i
människomakt», att »ingen bildning gör en människa barmhärtig»,
att »ingen lag kan framtvinga barmhärtighet!» Men Jesus, han
är dock frälsaren. Han har dött för att försona oss och förlossa
oss från själfviskhet. Är det icke innebörden i det säregna ordet
om syftet med hans död, som Paulus nedskrifvit: »Han har
dött för alla, på det att de som lefva icke mer må lefva för sig
själfva, utan lefva för honom, som har dött och uppstått för dem»
(2 Kor. 5: 15)? Han skrifver in kärlekens lag i det hjärta, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
