Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAGENS
och med begärelsen såsom något ondt, ett smärtsamt,
pinande ondt?
Äfven vi kunna för visso midt i kristenheten lefva utan lag
likasom Paulus en gång i judendomen. Vi känna såsom han
Guds lag teoretiskt; vi känna lagens bokstaf ända ifrån
barndomen. Vi kunna de tio buden såsom en utanläxa och mycket
mera därtill. Vi iakttaga den måhända också till dess yttersida
såsom han och, jämte honom, den rike unge mannen, som inför
buden kunde säga: »Mästare, allt detta har jag hållit från min
ungdom». Men därvid stannar det. Längre har det icke kommit.
Djupare har det icke gått. Det är ingen nöd hos dig, ingen vånda.
Allting är godt och väl, allt är i sin ordning. Naturligtvis, vi
kunna icke alldeles komma ifrån, att vi äro syndare. Vi hafva
själfklart såsom alla andra våra brister och svagheter, men ."—
Gud är ju barmhärtig, mycket barmhärtig. Det står ju så skrifvet,
och det är ju för öfrigt alldeles klart. Så stå vi. Vi taga det lätt.
Vi hafva inga svårigheter. Trösten fånga vi också lätt, i den mån
vi nu känna oss behöfva någon.
Ack, huru väsentligt olika det blir, när budordet kommer,
kommer i sitt gudomliga majestät, bjudande, förbjudande: »Du
skall... du skall icke», kommer med sin tyngd, med spetsen
riktad mot det allra djupaste hos mig, kommer för att göra sig
gällande såsom en verklighet, en gudomlig lags kraf! Krafven på
kärlek, renhet, sanning, rättfärdighet tränga djupt inåt i det
fördolda, in i tankar och känsla och vilja, och så utåt i alla lifvets
förhållanden.
Så uppväckes min ande till att älska Guds lag. Jag börjar
vilja det Gud vill. Han får min håg på sin sida. Så långt blir
jag begynnelesvis ett med Gud. Och jag vill det han vill, icke lamt
och svagt, utan så att min ande brinner af åtrå efter dess
förverkligande just i mitt lif. Det blir min allra djupaste trängtan.
Intet ville jag hellre.
Känna vi i någon mån igen oss i detta? Håller vår personliga
erfarenhet jämna steg med skildringen hittills? Eller stå vi
utanför, kanske såsom frågetecken? Vi förstå det icke.
Nu börjar kampen, nu, då budordet kommit. Synden får lif.
Den syndiga naturen tål icke krafvet. Det måste dock, om det
skall godtagas, vara måtta därmed, ett lagom, som man kan tåla
sig med. Den har blivit alltför starkt anfallen. Den eggas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
