Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 FJORTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALD1GHETSSÖNDAG
niska. Denna, såsom det kan synas, hopplösa dualism inom oss
måste hafvas.
Vi behöfva icke heller, »Gud vare tack», nöja oss med något
så tröstlöst halft. Det är väl sant, att allting här, således äfven
vår inre frigörelse, vår helgelse till Kristus-likhet, ständigt
förblir ett styck verk. Och dock — detta måste med all kraft stå
fastslaget inför vårt inre — det finnes frihet, det finnes seger »genom
Jesus Kristus, vår Herre». Vi äro genom hans barmhärtighet icke
så illa lottade, som vi i misströstan förmena. Släpp helt dig själf,
äfven hoppet på din nya vilja! »Han skall göra det». Genom tron
får du det såsom gåfva.
Kunde vi blott få rätt förtroende till vår Herre Kristus! Han
är dock herre öfver allt ondt. I denna ena människa är syndens
rätt alltigenom bestridd och dess makt bruten. Får han blott
verkligt blifva vår konung och taga sin makt och regera, då är
segern äfven vår. Må vara att den till följd af vår svårighet att
helt tillägna oss och af den begränsning, som i alla afseenden är
vårt märke såsom timlighetens barn, kan skänkas oss endast steg
för steg, det finnes dock hopp, ett lefvande, fullvisst hopp.
»Gud vare tack, som gifver oss segern genom vår Herre Jesus
Kristus» (1 Kor. 15; 57)!
Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
