- Project Runeberg -  I vår Guds gårdar /
257

(1915) [MARC] Author: Teodor Lindhagen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Femtonde söndagen efter trefaldighetssöndag.

Marta och Maria.

När de nu voro på vandring, gick Jesus in i en by, och
en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus. Och
hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid
Herrens fötter och hörde på hans ord. Men Marta var
upptagen af mångahanda bestyr för att tjäna honom. Och hon
gick fram och sade: »Herre, frågar du icke efter, att min
syster har lämnat alla bestyr åt mig allena? Säg nu till henne,
att hon hjälper mig.» Då svarade Herren och sade till
henne: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oro för
mångahanda, men allenast ett är nödvändigt. Maria har utvalt
den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.»

Luk. 10: 38-42. .

HR VÅ kvinnor möta oss här, Marta och Maria. Vi kunna godt
-*- kalla dem »heliga kvinnor». De voro ju på ett alldeles
särskildt sätt omfattade af Jesu kärlek. »Jesus hade Marta och
hennes syster och Lasarus kära», säges det ju en gång så
betecknande. Ännu mera, de voro bland Jesu förtrogna vänner.
»Lasarus, vår vän, har somnat in», heter det ju från Jesu sida om
brodern. Och vänskapen omslöt helt visst också systrarna. Så
kunna vi väl kalla dem »heliga kvinnor».

Annars voro de visst kvinnor af rätt vanligt slag. De torde,
af allt att döma, icke hafva företett något utomordentligt och
synnerligt, som skilde dem från andra kvinnor. De stodo i
samma linje som vi människor i allmänhet. De voro
genomsnittsmänniskor.

Marta var tydligen värdinna i Betania-hemmet. Det ligger ju
inneslutet i orden: »En kvinna, vid namn Marta, tog emot
honom i sitt hus», och vi få det intrycket af åtskilligt annat både
vid detta tillfälle och annars.

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:06:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ivgg/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free