Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 SEXTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALD1GHETSSÖNDAG
är icke väntans tid! Och hjälpen kommer icke trots den långa
väntan. Vi hafva tröstat oss med hans ord: »Min stund är ännu
icke kommen.» Vi tycka oss höra det ordet från honom, stillande
och hoppingifvande. Men hans stund tyckes aldrig komma. Hvad
skola vi då säga; hur skola vi då taga det, då, när det står klart
för oss, att hans stund aldrig kommer, att stunden, då hjälp ännu
kunde skänkas, är oåterkalleligt förbi?
Ack, att vi blott kunde vara rätt stilla! Öfver allting i vårt
lif står det dock skrifvet med kärlekens hand: »till ditt bästa»,
»allt till det bästa» och: »till Guds förhärligande». Det skall
också blifva dagsklart för oss en gång, att så är, när allt
träder fram i fullt ljus, då vårt lif ligger inför oss, icke längre
i brutna stycken, utan såsom ett helt, icke längre till sin
yttersida allenast, utan till sin djupare innebörd, i mångt och mycket
dold för oss här.
Men låtom oss dröja ännu något inför denna situation!
Döden har kommit och klädt allt i sorgflor. Vårt hem är
förvandladt till ett sorgehus. En graf, måhända den första, som
bredt sorgen särskildt tung öfver vårt hem, håller på att gräfvas.
Eller är det en graf, lagd till den eller dem, som gräfts redan förut.
Således en till, en till. Det är något dämpadt öfver rösterna,
öfver stegen i hemmet. Sorgsna och tunga gå tankarna. Hjärtat
är beklämdt.
Det är godt att då gifva akt på de få, enkla orden: »Och
Jesus grät.» Det torde vara den kortaste versen i vår bibel, och
det är, såsom om intet mer skulle ha rätt att stå i den versen
än de tre små orden. Det är ett budskap för sig. Och det är
oändligt mycket i det. Det var kärlek, mycken kärlek i de
tårarna. Det behöfver ingen direkt säga oss. Judarna hade rätt.
då de tolkade hans tårar så: »Se, huru kär han hade honom!»
Och dem, systrarna!
Själfva gråta vi, såsom Maria gick till grafven för att gråta,
när hon bäddat ned den älskade brodern där. Det är naturligt
att gråta, när hjärteband slitas, när ett tomrum uppstår i hemmet
eller annars bland dem vi älska. Det är godt, att vi hafva fått
en tårekälla, som under inre tryck kan öppna sig och flöda öfver.
Instängd sorg vill kväfva. Och de hafva svårt, som icke
kunna gråta.
Andra gråta med oss. Och vi hafva en uppgift gent emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
