Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUANDRA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 299
för den, mot hvilken det syndas, lika mycket för den ene och
den andre.
Naturligtvis berör den oss allesamman utan undantag. Själva,
det måste vi ju erkänna, försynda vi oss lätt, alltför lätt på
mångahanda sätt mot våra medmänniskor. Och på samma sätt
försynda sig andra emot oss än så än så. Det hör — är det för
mycket sagdt — till våra hvardagserfarenheter. Det är således
hvardagspraktik det här gäller.
Hur göra vi nu i sådana fall? Ofta förhålla vi oss nog
alldeles bakvändt, måhända stick i staf med just detta ord. Hur
tacksamma borde vi icke vara för all den ledning, som kan
beskäras oss! Vi kunna icke för ofta af kärleken erinras om
kärlekens sinne och väg. Det naturliga, köttsliga sinnet för oss ofta
vilse. Och mången gång gjuter äfven andras råd olja på den
härjande elden. Det viktigaste af allt för oss är att få veta vår
Mästares vilja. Hvad säger Jesus, hvad vill han? Det är
hufvud-frågan.
Jo, Jesus säger först och främst sitt: Förlåt, förlåt, och det
med kärlekens hela eftertryck.
Petrus trädde fram — så berättar slutet af våra textord —
och sade till Jesus: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta
min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger
nog?» Han ansåg sig säkerligen med sin fråga gå mycket långt
i afseende på förlåtelse-möjlighet. Men Jesus svarade honom:
»Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger».
Och därvid pekade han ju på förlåtelse utan gräns. Hans ord
får också en egenartad belysning af det omedelbart följande ordet
om konungens djupt skuldsatte tjänare, som fick hela sin stora
skuld efterskänkt, men som förfor så hårdt emot sin medtjänare,
skyldig honom en liten penning allenast, men också därför fick
dom öfver sig på nytt. Läs ordet för dig själf ända till kapitlets
slut, så att du får dess sanning inpräglad i ditt hjärta!
Huru mycket har icke Gud förlåtit oss, den ene och den
andre! Se vi rätt på det, är äfven vår skuld de tio tusen punden.
Den är stor ända upp i himmelen. Och det alltsamman har han
i idel medömkan med oss efterskänkt, och vi äro fria, såsom hade
vi aldrig syndat, fria såsom älskade barn, som utan räddhåga,
med full frimodighet få se upp i Guds ansikte såsom älskande
och älskad faders. Tänk på den stora uppgörelsen mellan dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
