Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 TJUGUANDRA SÖNDAGEN EFTER TREFALD1GHETSSÖNDAG
och Gud då eller då! Det var mycket att bekänna och mycket
att förlåta. Och huru många, många gånger har du icke behöft
förlåtelse på nytt, och fått den, fått den lika villigt, lika riktl
Tänk, om Gud tröttnade på att förlåta och afvisade oss i vår
nöd, då skulden trycker! Men »hos Herren är nåd, och mycken
förlossning är hos honom» (Ps. 130: 7). »I honom» — Jesus
Kristus, den älskade sonen — »i honom hafva vi förlossning
genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter lians nåds
rikedom. Och denna nåd har han i öfverflödande mått låtit komma
oss till del» (Ef. 1:7, 8). Är icke det sant?
Så förlåt du också, förlåt icke blott sju gånger, utan sjuttio
gånger sju gånger! »Förlåten hvarandra, såsom Gud i Kristus
har förlåtit eder» (Ef. 4: 32).
Det är icke alltid så lätt att förlåta. För somliga är det
visserligen i allmänhet till följd af rent naturlig läggning
jämförelsevis lätt. Men äfven för dem kan det i särskilda fall sitta
rätt hårdt åt. För andra bär det alldeles särskildt emot. Det
gäller ju att förlåta »af hjärtat». Gud förlåter ju, så att det är
glömdt och utplånadt. Så skulle vi förlåta, så helt, att ingen
bitterhet står kvar, ja, icke ens en skugga af obehag efter hvad som
varit, så att allt är af fördt från räkningen i vårt inre. Det är
icke lätt att förlåta så. Och särskildt tröttande är det att
behöfva upprepa förlåtelsen gång efter gång, emedan synden,
samma synd kanske, kommer åter och åter. Det vill lätt bli en
stramhet och förnämhet i vår hållning mot den som syndar eller felar,
som bildar mur mellan oss båda.
Men tänk på dig och Gud, hvad som stått emellan eder,
men genom förlåtelsen är helt borta! Och tänk på din broder,
din syndande broder! Tänk dig, att du vore i hans kläder! Det
heter ju: »Allt hvad I viljen, att människorna skola göra eder,
det skolen I ock göra dem». Och tänk på den stora, stora
vådan af ett oförsonligt hjärtelag! Du kan själf därigenom mista
förlåtelsen och därmed mista lifvet, det eviga lifvet. Det
oför-sonliga sinnet återför dig under Guds dorn.
Nej, förlåt — och säg icke en gång så där lätt, som icke
sällan sker: den människan kan jag icke förlåta, eller: det kan
jag icke förlåta eller glömma! Något ligger alltid i ett sådant
ord, något af högmod och hårdhet. Och tycker du, i något
särskildt fall, att du har gått långt nog och därför icke kan gå längre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
