Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUANDRA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 301
glöm icke, att du ännu långt ifrån nått gränsen, sjuttio gånger
sju gånger, eller, rättare, att du aldrig får nå gränsen, emedan
ingen gräns får finnas! Tänk på Guds gränslösa barmhärtighet
mot dig!
Men för Jesus är icke förlåta nog. Det står ju så i
början af våra textord: »Om din broder försyndar sig, så gå åstad
och förehåll honom det i enrum. Om han då lyssnar till dig,
så har du vunnit din broder. Men om han icke lyssnar till dig,
så tag med dig ännu en eller två, för att ’hvar sak må afgöras efter
två eller tre vittnens utsago’. Lyssnar han icke till dem, så
säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till
församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan».
O, hvad din broders bättring och upprättelse ligger Jesus
ömt om hjärtat! Allt, allt skall göras därför. Det är hans
tydliga kärleksvilja. Äfven det där sista, som låter så hårdt,
syftar på det. Äfven domen, äfven den strängaste tuktan är
ämnad att föra till detta mål. Skulle vi söka fatta det rätt i sikte?
Tänk särskildt på det första steget! Din mästare vill, att
du först skall försöka att föra din syndande broder till rätta i den
ömsintaste kärlek och i en vishet, som stöder kärlekens
bemödanden. Han skall icke — kom i håg det — onödigt blottställas.
Han skall ju »vinnas», vinnas för dig först och genom dig för
rättfärdigheten, för Herren. Och detta kan ju icke annat än på det
svåraste motverkas af ett onödigt blottställande, som sårar och
förbittrar. Tänk, om vi kände rätt ansvar för hvarje
syndande broder, om vi kände det så: »han får icke gå där och
bindas i sin synd; han måste hjälpas ifrån den; stackars, stackars
broder!» Det vore ju bra mycket bättre, än att du bara går
och beklagar dig själf, att du blifvit så illa behandlad, beklagar
dig, kanske icke blott inför dig själf, möjligen också inför Gud,
utan därtill inför andra.
Göra vi efter Jesu ord här? En broder har syndat emot
dig och har icke bekant sin synd. Ack, det sitter af naturen
så hårdt för somliga att bekänna. Det kan vara högmod och
hårdhet, som ligger till grund för det, men det kan också,
åtminstone till någon del, vara inbundenhet och slutenhet. Det
är så svårt att öppna sig. Hvad gör då du? Måhända du
gifver luft åt din harm i tissel och tassel med den eller den. Och
det är i allmänhet icke svårt alls att få medhåll. »Så förskräck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>