Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUTREDJE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHETSSÖNDAG 307
upprepar han igång efter annan. Men han tillägger: »Bruken
dock icke.friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån
I tjäna hvarandra genom kärleken» (Gal. 5: 13).
Friheten är ett kostligt ting, men friheten kan slå öfver i
köttslighet. Den måste hållas bunden i kärlekens tjänst. Det
finnes något, som heter frihetsyra. Friheten blir lätt uppblåsthet
och egenrådighet. Kärleken får aldrig sättas å sido. Det är ett
att ständigt taga med i beräkningen, och det är just det Jesus
säger till Petrus: »För att vi icke skola blifva dem till en
stötesten. »
Det är väl sant, att vi icke ständigt skola söka undvika att
gifva anstöt. Det är för öfrigt fullkomligt omöjligt, om vi annars
blifva trogna vår kallelse att vara världens ljus och jordens salt.
Sanningen, framträdande i ord eller i handling, blir alltid mer
eller mindre till anstöt för dem som icke äro af sanningen. Vänd
några blad tillbaka i Matteus-evangeliet, och du finner Jesu
lärjungar, sedan Jesus talat om det som går in i munnen och det
som går ut ifrån munnen, träda fram till honom och säga: »Vet
du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en
stötesten»? Och Jesu svar blir: »Hvar planta, som min
himmelske fader icke har planterat, skall uppryckas med rötterna.
Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare.» Det kunde tydligen
icke hjälpas. Man fick icke fråga efter hvad som behagade dem
eller icke.
Men å andra sidan, gifves det icke också mången gång
onödigt anstöt? Sanningen kräver det måhända icke. Tvärtom, större
kärlekshänsyn skulle undanrödja hinder för sanningens seger.
Må vi se till, att vi icke onödigt bygga upp skiljemurar mellan
oss och t. ex. de våra, dem som stå oss allra närmast och dem
som annars äro förbundna med oss genom släktskap och vänskap,
för öfrigt mellan oss och hvilka som helst! Det sker genom
ett öfverandligt, onaturligt väsende, medan det helgadt naturliga
är ägnadt att vinna dem för oss och för Gud.
Jag tänker på Paulus. Såsom jag förut antydt, ingen bland
apostlarna häfdade ju såsom han »en kristen människas frihet».
Men just hans är i full enlighet med Jesu sinne de orden: »Sen
till, att eder frihet icke till äfventyrs blifver en stötesten för de
svaga» och: »Om maten kan bliva min broder till fall, så vill jag
sannerligen hellre för alltid afstå från att äta kött, på det att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
