Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
JOHANNES DÖPARENS DAG
ett tattarefölje. Du ger med en viss betänksamhet en tattarkvinna
löfte om nattlogi på din gård, men under den bestämda
förutsättningen, att hon är ensam, icke har någon enda med sig. Och
hon bedyrar det. Men det dröjer icke många minuter, sedan hon
försvunnit genom dörren, förrän ett helt följe kör upp med män
och kvinnor och barn och hundar.
Är det icke så med synden? Det är ett helt följe, och den ena
har den andra med sig.
Se här i Herodes historia, bara det stycke, som rullas upp
för oss genom ordet i dag! Först förbindelsen med Herodias, hans
broders hustru, af Johannes frimodigt stämplad såsom synd.
Och så gästabudet för stormännen och krigsöfverstarna och de
förnämsta männen i Galileen på hans födelsedag med Herodias’
dotters dans. Och så det obetänksamma löftet, eden, som han
gaf, naturligtvis omtöcknad af drickandet i festligt lag. Och så
hans bundenhet vid det förflugna ordet och den falska hänsynen
till bordsgästerna, hans svaghet att icke såsom en man kunna
ärligt bekänna den orätt han begått med sitt löfte. Och så till slut
mordet, genom hvilket en Guds tjänare hellre får släppa till sitt
hufvud än Herodes sin s. k. konungsliga ära. Också kommer efter
allt detta det onda samvetet, som ser spöken midt på ljusa dagen,
ser Johannes, som han låtit halshugga, gå igen i den
undergörande Jesus. Ser du icke, huru länk på det mest ödesdigra sätt bindes
vid länk i en lång kedja af synd, och hur svårt det blir för
honom?
Alldeles på samma sätt går det ju icke till i hvarje åt synden
hän vändt lif. Men det är fruktansvärdt, huru det ena steget ändock
nästan alltid drager ett annat med sig. Jag har inom
fängelsemurarna sett många, yngre och äldre, män och kvinnor, gråta däröfver,
på visst sätt för sent. Och huru många, som aldrig kommit dit in,
hafva icke erfarit detsamma!
Måhända har du det också på något sätt. Du har drifvits
längre och längre. De är möjligt, att du går och bär på dystra
minnen däraf, som förfölja dig, hvart helst du styr dina steg,
hvad du än för öfrigt gör eller låter. Du går och bär på ett ondt
samvete. Du är törhända icke någon usling i andras ögon för det,
men du är det kanske i dina egna. Du föraktar i tysthet dig själf;
och själfföraktet är många gånger mycket värre att bära än andras
förakt. , ■ ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
