Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES DÖPARENS DAG
347
Men så bryt då med synden snart! Hvarför icke just nu, i dag?
Du har fått varningar såsom Herodes. Jag vågar nästan
antaga det. De som älska dig, älska dig på ett sannare, djupare
sätt än du hittills gjort, på det sätt du borde hafva älskat dig själf,
de som äro måna om ditt sanna väl, hafva gifvit dem. Äfven inom
dig själf har du understundom, kanske icke så sällan, hört en
Johannesröst: »Det är icke lofligt för dig.»
Gör då icke såsom Herodes! Han fruktade för Johannes.
Han gaf honom till och med sitt beskydd, kanske i tro att så göra
sin sak bättre och för att ställa sitt samvete en smula mera
tillfreds. Han blef betänksam i många stycken, när han
hade hört honom. Johannes hade nog rätt i bra mycket, han,
och bara det icke kostade honom så mycket, så —. Han hörde
honom gärna; Johannes var dock en ganska märklig man. Men
han bröt icke med synden, åtminstone icke med den svåraste
synden, med den synd, som företrädesvis blef upphofvet till allt ondt
i hans lif, den synd, som band honom svårast. Följ honom icke,
huru benägen därtill du än kan vara! Den vägen är en
förskräcklig väg; den är dödens.
Hvad skall jag göra då, säger du, och jag hoppas på icke så
litet oro och verkligt allvar i frågan. Du har redan hört det.
Johannes säger det; hvad mer är, Gud säger det genom alla sina
sändebud. Bryt med din synd; helt om från dödens väg!
Naturligtvis, det kostar på; det gäller något. Har du gjort ett
något så när allvarligt försök med det, så vet du, huru många och
fasta band som binda. Jag minnes hvad en ung kvinna en gång
i den frågan skref till mig: »Du kan icke tro, huru kärleken till
världen binder mig». Ja, visserligen.
Men ändock eller just därför: vänd om, vänd om i tid, vänd
om nu! Ty banden binda värre och värre, allt eftersom du
blir insnärjd i dem; de blifva kanske allt flera och flera. Det är för
visso bättre att, andligt taladt, nu hugga af handen eller foten
eller rifva ut ögat.
Och Johannes vittnade ju också om Guds Lamm, »som
bort-tager världens synd». Jesus bar också din synd. Se, huru Gud
i sitt evangelium möter dig med förlåtelse, barnaskap och
arfvedel, ja, också han med gästabud, så som liknelsen om den
förlorade sonen talar om! Naturligtvis gästabud af ett annat slag än det
Herodes dukade fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
