- Project Runeberg -  I vilt äktenskap : Berättelser från Ukraina /
11

(1909) [MARC] [MARC] Author: Myhajlo Myhajlovytj Kotsjubynskyj Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådan flicka! Och han fann henne verkligen
alldeles oförmodat. Han höll en gång på att skära
korn, och hon plockade hampa. Deras fält
gränsade till varandra. Hon sjöng en visa, och han
fann behag i hennes stämma och tyckte, det skulle
vara ljuvt att få höra en sådan sång hemma i
stugan under de långa vinterkvällarna. De började
samspråka. Hon talade om att hon hette Nastia
och att hon bodde långt ifrån honom, i andra
ändan av byn, med sin gamla mor Javdocha. Han
tyckte om hennes goda, blåa ögon, som lugnt
glänste fram under de långa ögonhåren och under
de ljusa ögonbrynen, breda som liar. Hennes
ansikte var vackert, något avlångt, men fylligt, med
röda, svällande läppar. Hon log endast med ögonen
och munnen, i det att hon drog upp mungiporna,
så att två små rynkor krusade läpparna, men
ansiktet förblev lugnt och allvarsamt.

Nastia hade med ens fångat hans hjärta. Han
kände sig icke längre så ensam som förr, och det
var som om en nära frände kommit till honom.
Han började följa efter henne. Där Nastia arbetade,
där syntes ock Hnat. Då vetet mejades på fälten,
tog han hennes kärvar och lade dem i stackar.
Då betorna skulle grävas upp, fyllde han hennes
skäppa. Det var honom så kärt att få taga på
sig hennes arbete och hjälpa henne efter bästa
förmåga. Allt mer och mer märkte han, att hans
hjärta var upptänt av kärlek, av en stilla, öm
känsla, som grep hela hans väsen. Och han gjorde
Ingenting för att undfly den, utan hängav sig däråt
med liv och lust och gladde sig däråt. Det
föreföll honom, som om han förut icke hade varit en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 13 23:08:29 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iviltakt/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free