Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hel människa, utan endast en halv; att han nu
hade funnit den andra hälvten och därigenom
begynte leva ett alldeles nytt liv. Att tänka sig livet
utan Nastia var icke längre möjligt.
Och Nastia var en god, stillsam och allvarlig
kvinna. Hon tyckte ej om att prata mycket, men
hörde alltid på, vad andra sade, och log med
ögonen och mungiporna. Men yttrade hon ett ord,
flög det som en svala rakt in i hans hjärta och
skingrade bekymren med sina vingar. Stilla som
ett lamm och öm som en duva var hon. Hnat
började hälsa på henne i hennes stuga. Även andra
bondpojkar kommo dit. Bland dem var den
hurtige och gladlynte Petro. Mången gång blev Hnats
hjärta beklämt, och han rynkade de tunna
ögonbrynen, då den sorglöse Petro hittade på allehanda
spratt och upptåg och skrattade lustigt på sitt
barnsliga sätt. Nastia hörde gärna på den pratsamme
Petros skämt och tycktes stundom till och med
glömma Hnat. Ty fast hon av naturen var
tystlåten, lyssnade hon med nöje till ett glatt och
trevligt samtal.
I harmen häröver blev Hnat ännu mer
förtegen, men i hans hjärta växte hat till Petro och
bitterhet mot Nastia. Men om Nastia blott sade
ett vänligt ord och kom till honom under
äppleträdet, försjönk han åter i sina lyckliga drömmerier
om framtiden. Nastia tycktes också älska honom,
men vågade av någon anledning icke uttala det
avgörande ordet. Så ofta han frågade: »Vill du
gifta dig med mig? Skall jag skicka efter
bönemän?», svarade hon alltjämt: »Jag vet inte, men
jag tycker om dig ändå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
