Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig också dragen till Petro för att han var rik. Så
hade stackars Nastia blivit alldeles bortkollrad,
tills hon sade: »Den som först kommer och friar,
skall jag gifta mig med.» Och Oleksandra hade
övertalat Petro, att han skulle skynda sig, om han
ville få flickan. Men därför borde Hnat inte vara
så dum och sörja för Nastias skull. Sådana
blomster fanns det gott om i världen: Han kunde få
en ännu vackrare och rikare hustru...
Varje ord av mostern skar som en vass kniv
genom Hnats hjärta. Han, Hnat, skulle alltså vara
en odåga — han, som knogat så tungt i sitt liv
och aldrig unnat sig en minuts ro! Han en lätting!
Välan, den där odågan och lättingen skulle skicka
bönemän till Oleksandra. Han skulle hämnas
för Nastias elakhet! Hon skulle få ångra sig —
för sent. Efter döden båtar det till ingenting.
Så skickade han bönemän till Oleksandra.
Hon räckte dem dukar (till tecken på sitt
samtycke). En söndag firades Nastias bröllop med
Petro, och söndagen därpå gifte sig Hnat med
Oleksandra.
Efter bröllopet tycktes Hnat bliva lugnare.
Han kände, att han måste söka rycka upp sig för
att icke gå under av sorg, och att hans enda
räddning låg i arbete. Han kände sig lättare till
sinnes, då han arbetade, ty då var han nästan aldrig
hemma, såg hustrun mer sällan och talade föga
med henne. Hon var för honom en främmande
människa, som bara stod honom i vägen. Det
kunde gå en hel vecka utan att de växlade ett enda
ord sinsemellan, som om de hade varit
dövstumma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
