- Project Runeberg -  I vilt äktenskap : Berättelser från Ukraina /
17

(1909) [MARC] [MARC] Author: Myhajlo Myhajlovytj Kotsjubynskyj Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den lidelsefulla Oleksandra greps av otålighet.
Vad var det för dumheter av honom? Skulle det
räcka länge? Hon var inte hans tjänstepiga, som
bara skulle vara honom till lags; men han
bevärdigade henne knappt med en nick och svarade
inte på hennes frågor, som om ingen funnes i
huset. Nej, det gick inte längre! Det började jäsa
inom henne. Hon dukade bordet åt honom så,
att det skrällde i faten, som voro nära att bli
krossade, och skeden ramlade ned på golvet. Hon
sökte kiv. Hnat rynkade ögonbrynen och tittade
på hustrun under lugg. Av naturen ful och osnygg,
lade hon nu armarna i kors och gjorde rakt
ingenting. Allt fick gärna för henne ruttna bort. Flera
dar å rad var stugan ostädad; maten blev skämd
av brist på tillsyn; brödet var segt, och det var
vidrigt att se på husmoderns svarta linne och
smutsiga klädning.

Så började de träta. I Hnats hjärta sjöd det
av hat till den otäcka hustrun, och han fick
avsmak för sitt hem. Men varför hade han också
gift sig med henne? Han hade gjort det av
elakhet — icke mot Nastia, utan mot sig själv. Och
den där utmålade lyckan, som skulle försköna
hans stackars liv en smula och som han drömt
om såsom ogift — var var den? Hnat började gå
på krogen. Där glömde han sitt elände vid glaset.

En gång mötte han Nastia. Hennes man gjorde
krigstjänst, och hon var nu en ensam soldathustru.
I det första ögonblicket ville Hnat undvika henne,
ty det kändes obehagligt, nästan skamligt att träffa
henne igen. Men alldeles ofrivilligt började han
med bitterhet skildra sitt liv för henne, sin husliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 13 23:08:29 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iviltakt/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free