Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det har kommit ett papper till krogen... till
byfogden ... Det är befallning, att ni i morgon bitti
ovillkorligt måste komma till krogen... nej, till
tingshuset... Det är en rättegång... Laga att ni
skyndar er!...»
Han rev sig i skäggstråna och rusade ut lika
fort som han hade kommit.
»Kanske till domstolen! Gärna för mig må
de döma mig» tänkte Hnat.
Solen stod redan på himlen, då Hnat begav sig
på väg. Till tingshuset var det dryga åtta nymil.
Han tänkte hinna dit inemot middagen. Vinden,
som blåste honom i ryggen, bragte de gröna sädes¬
fälten i svallning och rörde upp virvlande dam¬
moln på vägen. Det var en smula kyligt. Hnat
gick och tänkte på domstolen och det blivande
förhöret. Han föreställde sig, vad svärfadern och
Oleksandra skulle ha att säga, och förberedde sig
på sina egna svar.
Han märkte icke ens, att han hade kommit
fram till skogen. Där togo busksnår av hassel vid,
och bakom dem reste sig som en mur en tät skog
av hagtorn. Här vid skogsbrynet var det en fröjd
för vinden att tumla om. Som en örn flög den
fram över de gröna häckarna, omfamnade dem
liksom kosacken sin flicka, och hasselbusken böjde
blygt sina grenar för honom och tycktes viska med
sina runda, mjuka löv: »Släpp! Rör mig inte,
otäcking!» De höga träden vid randen av skogen
svängde mot vinden sina grenar, som om de ville
komma åt honom. Hnat klev in i skogen. Han
fick lust att vila sig, lade sig därför i gräset och
blickade sig omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
