Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hnat teg och tummade nervöst på sin mössa.
Han såg blek ut.
»Har du förloret målföret, eftersom du inte
Svarar, när byfogden frågar dig? Varför lever du
inte tillsammans med din hustru? Svara!»
»Jag... jag kan inte leva med henne. Jag
kan inte med henne.»
»Inte det? Du får väl se, om vi inte kan
skaffa dig lust. Det finns ingen föreskrift i lagen,
Som tillåter en man att: förjaga sin hustru ur
hemmet. Så är det med den saken.»
Skrivarna, som börjat ett intressant samspråk
sinsemellan, stoppade pennan bakom örat och
ställde sig tätt bakom byfogden. De blinkade åt
varandra och pekade på Oleksandra. Ett elakt
löje spelade på deras av finnar gulröda kinder.
Oleksandra tog ett par steg fram och bugade
sig för byfogden,’ under det hon kramade en röd
duk i handen.
- »Herr byfogde! Hällre vill jag hoppa i sjön
an leva ihop med honom. Han har slagit mig,
och måtte därför den heliga fredagen förgöra honom !
Han har gett sig i slang med gifta kvinnor. Jag
kan bevisa, att han har umgänge med den där
liderliga Nastia.»
De unga herrarna vid skrivbordet gnäggade
och höllo händerna för munnen för att kväva
skrattet. é
»Tyst! Hon sladdrar och skramlar som en
lastvagn På landsvägen. Hör du, du ska genast
försona dig med din hustru», sade byfogden och
ände sig till Hnat. — »Det får inte längre vära
Någon osämja mellan er. Jag vill inte veta av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
