Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EI
lösdriverska, men sedan kört bort henne. Han
tyckte om att tjäna på herrgården, ty han hade
sparat några slantar och fick sin goda utkomst
där. Ivan å sin sida gjorde sig underrättad om
Oleksandra; hon föll honom tydligen på läppen,
ty han frågade, om hon inte ville komma igen
nästa dag.
»Nej, det vill jag inte, för här är inga vackra
förmän», svarade hon och rynkade spotskt på
näsan.
Men dagen därpå, när solen redan stod högt
på himlen, och de andra arbeterskorna lämnat
långa rader av rensade betor bakom sig, kom
Oleksandra springande och svängde på långt
håll med sin röda duk. Hon närmade sig och
log glättigt åt kvinnorna.
»Mitt huvud och mina öron buga sig för er,
och hela kroppen rullar sig i stoftet», hälsade hon
uppsyningsmannen med ett högt skratt.
»Varför kommer du så sent?» frågade hennes
kamrater.
»Jag har försovit mig. Jag at middag sent
och ville inte gå, förrän det blivit litet svalare,
innan myggorna börja bitas. Tar ni emot mig i
arbetet?»
»Det är nog sent, men vad skall man göra
med en vacker flicka?’ Ställ dig på din plats i
ledet!»
»Ja, det ska jag, ty vad gör man inte för en
ful karl, när han ber så vackert», härmade hon
och gick till arbetet.
Men Oleksandra stod bara stilla och stödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
