Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
till tröskeln. - Den murkna dörren gick upp under
trycket av Oleksandras starka skuldror.
»Hjälp!» skrek Nastia i förstugan. » Hjälp!»
ljöd det vilt på gården. Under fåfängt spjärnande
föll hon omkull i snön.
Då Hnat fick höra Nastias förtvivlade rop,
skyndade han ögonblickligt in med yxan i handen.
Den syn, som nu tedde sig för honom, isade blodet
i hans ådror. Men i nästa ögonblick kastade han
sig som en sårad björn på Oleksandra och grep
henne för bröstet.
»Släpp henne!» vrålade han och ruskade Ole¬
ksandra som ett päronträd.
»Jag släpper henne inte», skrek Oleksandra,
och hennes ögon lyste av eld som en utsvulten
varginnas.
»Släpp, annars slår jag ihjäl dig» framstötte
Hnat och svängde med yxan.
»SIlå ihjäl mig, så kommer du till Sibirien med
din käresta!» väste ’Oleksandra och slet Nastia i
håret, så att hon stönade.
Hnat blev som från vettet av detta kvidande
läte. Han lyfte yxan över Oleksandras huvud.
»Aj) skrek hon vilt och höjde armen för att
skydda huvudet, men hann inte. Den blixtrande
yxan föll ner på hennes hjässa och klöv huvud¬
skålen med ett djupt hugg. Oleksandra störtade
till marken. Ur det djupa såret rann blod, som
färgade ’snön röd.
Nastia hade rest sig upp och stirrade på Ole¬
ksandras döda kropp; hon var barhuvad, likblek
och skälvde i feber.
Hnat flåsade tungt, som om han andats ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
