Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
efter en lång språngmarsch. Hans ansikte, vitt som
krita, hade stelnat i skräck och outsäglig sorg. De
vitt uppspärrade ögonen stirrade slött på den röda
fläcken i snön.
Vid Oleksandras skrik hade folk rusat till.
Överallt hörde man ropen: »Herre jesses! En karl
har dödat sin: hustru! Vilket eländet; Det: var
Oleksandra! Någon måste genast springa till by¬
fogden!»
Kvinnorna gräto. Ingen vågade sig fram till
Hnats stuga. Man skockade sig kring grinden,
viskade och väsnades, så att det lät som ett smatt¬
rande hällregn om sommaren.
Hnat stod ännu kvar på samma plats och
torkade omsorgsfullt av den nedblodade yxan med
snibbarna av sin rock. Han var tydligen icke med¬
veten om vad som hänt.
I Nastias huvud kretsade envist en enda tanke:
Stugudörren stod öppen och borde stängas, för att
rummet inte skulle bli utkylt! Hon stod som för¬
stenad kvar på samma plats, tittade fånigt på den
öppna dörren och märkte icke, att hon var bar¬
huvad och i blotta linnet.
»Byfogden kommer», ljöd det ur hopen. »By¬
fogden I»
Denne trädde in på gården. Efter honom följde
hans biträden och några uppsyningsmän, och kring
dem trängde sig mycket folk.
Byfogden såg på Oleksandra; hon var död.
»Tag och bind honom!» sade byfogden och
pekade på Hnat. »Han skall inmanas i häktet.»
»Han behöver inte bindas, för han går god¬
villigt», yttrade någon ur hopen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
