Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 s
het. Nej, det var inte sant! Han var ingen miss¬
dådare, han hade inte velat ta livet av henne. Det
hade skett alldeles oförhappandes ... Ett par gånger
sökte han avbryta den talande med invändningar,
att denne misstog sig och att han inte visste, huru
det förhöll sig; men han nedtystades.
Efter denne talade Hnats advokat. Han fram¬
höll, huru varmt Hnat älskade Nastia, hur han
måst skilja sig från hustrun, och huru uppbragt
han blev, då han såg, att Oleksandra misshandlade
hans älskade, och huru han i sin besinningslöshet
råkat dräpa henne. Försvarsadvokaten talade länge
och så vackert, att Hnat med hela sitt hjärta be¬
kräftade det med ett oupphörligt: »Ja, ja» En
stråle av hopp lyste fram för honom, och han
trodde, att domarena nu skulle inse det verkliga
förhållandet. Några minuter, långa som år, genom¬
levde Hnat i bidan på huru domen skulle utfalla.
Slutligen upplästes den, och Hnat dömdes till för¬
visning, till Sibirien.
Del svartnade för Hnats ögon, det susade för
öronen, och han var nära att falla till golvet. Sol¬
dater togo honom under armarna och förde bort
honom till fängelset igen.
Nastia hade hört och sett allt. Det var som
om hennes hjärta ville brista av sorg. Förskrämd
och förtvivlad, gick hon ut ur salen, bittert grå¬
tande, och visste inte, vart hon skulle ta vägen.
Dagen därpå fick hon besöka honom. Hnat
föreföll nu något lugnare, men talade föga.
»Följer du med mig den långa vägen, Nastia?»
o
frågade han, då hon skulle gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
