Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Hon svarade ingenting, men tänkte: »Jag följer.
Vad vore livet utan honom?»
Hon sade åt modern, att hon ämnade följa
Hnat till Sibirien. Javdocha brast i gråt. Hennes
enda dotter skulle lämna henne på hennes ålder¬
dom och bege sig långt bort till ett främmande
land, för att kanske aldrig mer komma åter! Vem
skulle då se om henne, tillsluta hennes ögon och
begrava henne? Och om Nastia inte tyckte synd
om sin gamla mor, borde hon väl ändå förbarma
sig över det späda barnet! Hur skulle det gå
med den lilla stackarn så långt borta i köld och
frost?
Naslia hade dittills icke tänkt på barnet. "Men
nu gjorde det henne ont om den lille Ivasyk. Det
ömma modershjärtat sved vid tanken på att barnet
skulle frysa eller rent av förgås av köld på den
långa, kalla vägen. Den bestämdhet, varmed Nastiå
tänkt på vandringen med Hnat, veknade en smula.
Men hon var ännu villrådig och visste inte, vad
hon skulle göra.
Men när hon såg moderns tårar och hörde,
huru alla avrådde henne från att lämna sin hem¬
bygd, började hon omedvetet förlika sig med tanken,
att det var omöjligt att följa Hnat till det avlägsna
Sibirien: . Hon höll av honom, tyckte synd om
honom och grät för hans skull. Men hon stannade
ändå kvar i Movtjani.
Två år hade förflutit. Till Nastia skickade en
änkling i en annan by bönemän, Bröd växlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
