Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: Solomija gick ner till stranden, hoppade i båten
och började leta på dess botten.
»Herre Gud, den ena åran är uppe i stugan.
Men det gör ingenting. Vi ska reda oss ändå.»
Med ett vigt språng befann hon sig åter på
stranden och drog ur staketet en stör med samma
lätthet som ett barn rycker upp en sticka ur marken.
Ostap satte sig i båten, och Solomija sköt ut
från stranden. Båten gungade lätt på vågen och
flöt sakta och jämnt fram över stjärnorna, som
tindrade i det blånande djupet. Solomija såg på
Ostap med stilla vemod och kände, huru tårar
droppade ned på hennes kinder. Båda tego. Det
rar alldeles tyst, förutom avgrundskören av gro¬
dorna, vilka tycktes anstränga sig att överrösta
rarandra. :
Den svarta skogen bakom dem försvann allt
mer och mer, insvept i ulliga flockar av det vita
töcknet.
Båten stötte mot den andra stranden. Ostap
tog upp sin väska och kysste Solomija.
»Farväl! Glöm inte gamle farfar och säg dem,
alt de inte ska vara ängsliga! Jag skall nog reda
mig.»
»Måtte Guds moder bevara och skydda dig för
allt ont! Farväll»
Ostap sprang iland, slängde väskan över axeln
och var inom kort försvunnen i snåren. Men i
båten stod Solomija ännu kvar en lång stund orör¬
lig som en bildstod, lutad mot stören och stirrande
in i snåren, där hennes lycka hade försvunnit med
Ostap.
Han gick raskt framåt på smala stigar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
