Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
trampats upp av kreatur och herdar. Han kände
väl till både denna -skogsmark med dess av bo¬
skapen avgnagda, nyckfullt hopflätade trädstammar
och hela omnejden, som smälte bort med otydliga
konturer i nattens mörker. Sedan han gått ett par
hundra famnar, stannade han och såg sig omkring.
Som en otydlig svart fläck låg den i sömn för¬
sänkta byn på en dalssluttning, och endast från
krogen lyste det i ett enda fönster, soim drog till
sig Ostaps blick. Detta enda ljussken från den
mörka byn var såsom ett sista farväl av hembyg¬
den, den enda, :sköra tråd som ännu band honom
vid föräldrahemmet och hans anhöriga. Men efter
en stund blev det mörkt i fönstret, och Ostap
kände, huru med detta släckta ljus något slets
Hort ur hans shjärta. Byn var nu alldeles för¬
svunnen ur hans åsyn. ’Ostap suckade ofrivilligt
och satte sig åter i gång.
Han kände sig matt och beklämd till mods,
vare sig det kom:sig av Solomijas tårar och av¬
skedet med henne eller såsom efterverkan av den
oro, han utstått. Vad han var ledsen över, kunde
han icke själv säga och reflekterade- ej vidare
däröver. Men ett underligt vemod prässade hans
hjärta och stockade sig i hans bröst. En sträng i
hans hjärta dallrade vid beröringen av denna sorg,
ty bortom dessa buskar och ängar, som voro
honom så välbekanta och kära, uppdök en hop
gamla minnen från barndomen — oklara och
dunkla, men krävande en liten bit av hans hjärta
för den jord, som han nu lämnade, kanske för
alltid.
Varje buske, kulle, dalsänka och gångstig —
I vilt äktenskap 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
