Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt var honom välbekant och talade nu till honom.
Här hade han i sällskap med jämnåriga pojkar
lekt sin barndoms tallösa lekar. Här hade han
också vallat husbondens kreatur.
»Nu må du flå mig bäst du vill», log Östap
försmädligt för sig själv, då han tänkte på sin
husbonde. »Nu kan han leta efter mig som efter
vinden på fältet.»
Och han föreställde sig tydligt, huru ond hus¬
bonden skulle bli, då han nästa morgon fick höra,
att Ostap hade rymt.
Han hade nu gått en timme:och märkte cj,
alt han redan hade’ lämnat skogen bakom sig och
kommit ut på öppna fältet. De ändlösa sädes¬
åkrarna, som just nu stodo i sin vackraste grönska,
slumrade i den tysta natten. Det var så stilla, att
Ostaps steg ekade på marken som tröskslagan på
logen. Men han lade ej märke därtill, lika litet
som till den härliga sommarnallen, som bredde
ut sig över de oändliga, friskt doftande och grön¬
skande tegarna. Av den snabba gången hade han
blivit varm. Han satte sig vid en gärdesgård och
pustade ut. En angenäm kyla svalkade hans kropp
och gjorde honom lättare till sinnes.
Emellertid började natthimlens mörka blånad
blekna en smula. Från öster kom en vindpust
och kringfläktade honom. Och nu kände han sig
med ens så glad och lätt till mods, ty han visste,
att han var fri. Hela hans ungdomskraft göt sig
som en svallvåg i hans bröst, flödade ut i alla
ådror och trängtade efter frihet. Han skulle velat
sjunga med sina lungors fulla styrka eller åtmin¬
stone gallskrika och gripa tag i något stort och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
