Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Det kom icke av vågsvallet från bäckarna, som
runno ut i Donau, ej heller av vindens tjut, när
den slog mot de skarpa bergsväggarna. Det var
människor, som talade sakta, nästan med visk¬
ningar. En tydligen uppretad mansröst berättade
den vanliga historien om rymning: »Jag hade ham¬
nat hos en grek, där jag fick pröva på ett ännu
värre slaveri än i min hembygd. Han drev mig
till arbete både dag och natt och gav mig sämre
kost än åt sin hund. Jag gick i en svart och sliten
skjorta och var nära att bli uppäten av ohyra.
Jag gick där som ett vilddjur i band och tordes
inte knysta ett ord mot husbonden, ty han hotade
med att skicka polisen på mig.»
En suck bröt fram från någras bröst, och det
genljöd av tyst klagan i den mörka klyftan.
Ett stycke längre bort ljöd en dämpad sång
sakta som myggens surrande i våren.
»Fader vår! Ske din vilja» bad någon med
kvävd stämma.
En sjuk kvinna andades tungt och stönade
sakta.
Bland dessa flyktingar befunno sig nu Ostap
och Solomija. Efter att ha prövat på allehanda
äventyr hade de slutligen hunnit fram till Donau
och väntade nu med de andra på att komma över
floden.
»Har du somnat, Solomija?» frågade Ostap
sakta.
»Nära på. Sömnlusten har alldeles överväldigat
mig. Om vi bara komme härifrån snart!»
»Det är ännu långt till midnatt... Och så
kallt, så att man kan frysa ihjäl. — Ivan » Härvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
