Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vände sig Ostap åt andra sidan. »Vad tror du?
Skulle inte någon kunna skaffa oss ett fång kvistar,
så att vi kunde göra upp eld. Va sa?»
»Herre je! Ska jag klättra ända dit upp?»
jämrade sig någon i mörkret med gnällig, käring¬
aktig stämma och drog några gånger djupt efter
andan, flåsande som en ko i båset.
»Vart ämnar du skicka honom? Hur ska han
kunna klättra dit upp på sina korta ben?» invände
Solomija.
»Gud vet, vad allt ni kan hitta på! Maken
till klättring har jag aldrig gjort, beskärmade sig
Ivan. Därpå hördes det, hur han ofta flåsade och
pustade, under det han klättrade uppför den branta
väggen.
»Se, hur han anstränger sig, mästerkatten i
stövlar!» utbrast någon i mörkret. »Om en flicka
bara säger ett ord, vore han färdig att klättra ner
i helvetet.»
Efter några ögonblick föll en knippa ris neri
klyftan, och kort därpå kom Ivan nedhoppande,
skakade lera av sig och plirade triumferande på
alla.
»Som om jag inte kunde klättra!... För korta
ben? Om inte mina korta ben hade funnits, hade
ni nu suttit hopkrupna och frusit hela natten.
Finns det flinta och fnöske? Slå eld!» pratade
han i ett kör.
Ivan sprang meningslöst hit och dit, rörde om
i risknippan, så att det prasslade, bröt av kvistar
och lade dem i en hög.
Eldstålet slog mot flintan, en gnista sprang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
