Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
sade Ivan småflinande, som om har” ville ge. sig
själv mod.
Ivan hade sällat sig till Ostap någonstädes på
vägen. De vorö från samma socken, och deras
byar lågo ej långt från varandra. Detta förenade
dem, och från denna stund ville Ivan ej skilja sig
från sina båda landsmän. Hans muntra och väl¬
villiga natur kom dem ofta till pass under den
långa och svåra irrfärden i främmande näjd. Ivan
talade gärna om sina husliga förhållanden, och av
hans osammanhängande prat kunde man förstå,
att han hade rymt mindre av fruktan för sitt herr¬
skap än av rädsla för sin argsinta hustru, som
hade duktiga knytnävar att tukta den kortväxte Ivan
med. Kamraterna retade Ivan allt emellanåt för
hans elaka hustru, men han blev inte ond, utan
tog godmodigt emot alla stickord.
Men ehuru Ivans feta kropp fick vara i fred
«för hustruns knytnävar, sökte hans själ nya före¬
mål för sin foglighet gent emot det täcka könet.
Han fästade sig vid Solomija, vars resliga figur
erinrade honom något om hans hustru, och med
ett enda ord skulle hon kunnat förmå honom att
kasta sig i en avgrund. Denna synnerliga till¬
givenhet för Solomija märktes icke blott av Ostap,
utan ock av alla andra, som blott skrattade åt
den stackars ridderlige »mästerkatten».
»Säg mig!» fortfor samma gäckande röst. »Hon
måtte bestämt ha mörbultat dig som med en trösk¬
slaga. Om du inte rymt, hade du väl vid det här
laget varit alldeles flådd.»
»Än sedan!» inföll Ivan livligt. »Som om jag
vore rädd , för döden! Långt därifråntk Må de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
