Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram i samma ögonblick, och det var som om
väggarna. hade rört på sig.
Ivan lade sig på marken och blåste. Den röda
fläcken, som han nästan berörde med sina läppar,
började glöda och växa. Den blev allt rödare,
sprakade som ryggen på en spinnande kalt och
slog så ut i full låga. En gråblå rök bolmade upp,
och det blev ljust i den mörka klyftan.
Det ojämna skenet föll på en liten grovlemmad
figur med runt, godmodigt ansikte och med lingula
hårtestar hopvuxna i tovar; det upplyste de huller
om buller kringströdda byltena och flyktingarna,
som sutto och lågo i grupper på marken. De branta,
leriga väggarna glänste gula, och endast längst upp,
i de djupa remnorna, fläktade mörkret med svarta
vingar.
Ostap och Solomija makade sig fram till elden.
Plötsligt hördes ett dån av hästhovar långt bort
från flodstranden. Alla rusade upp.
»Släck elden!» viskade någon ängsligt. »Give
Gud, att de inte måtte märka oss!»
Ostap började motvilligt trampa på elden för
att släcka den, vilket dock ej lyckades riktigt. De
brinnande kvistarna slingrade sig åt alla håll liksom
glödande maskar; det sprakade och rykte.
imellertid dog hästtrampet bort i fjärran, och
det blev åter alldeles tyst.
»Ivan!» avbröt en stämma denna tystnad. »Tala
om, huru din hustru slog dig och hur du rymde
hit från henne!»
»Om en hustru slår sin man, är det olagligt
och oförlåtligt. Men från början var det inte så»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
