Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
alla i en lång rad och gick själv i spetsen. Natten
var kolmörk, och man kunde ingenting urskilja
några steg framför sig. En lätt dimma höjde sig
över Donau, lade sig över stränderna och svepte
sig kring flyktingarna. De smögo sig tysta fram.
»Jag håller mig fast vid er som en blind vid
en ledstång», viskade Ivan till Solomija, där han
gick vid hennes sida. »Dit ni går, går ock jag.
Vi ska hålla ihop: Ge mig ert knyte; om det är
för tungt, så skall jag bära det», sade han pustande.
»Flåsa då inte så där som en blåsbälg», skäm¬
tade Solomija. »Och mitt knyte ger jag er inte, ty
jag skulle kunna ta er själv på axlarna och er
väska med.»
Nu vidtog en sumpmark, beväxt med vass.
Det hördes, hur det prasslade i de spröda bladen,
och de torra stråna knastrade stundom under föt¬
terna;
De gingo ej länge. Fader Ovsij stannade, be¬
fallde alla att krypa in i vassen, packa ihop sina
knyten och hålla sig beredda. Själv försvann han.
Alldeles i närheten kändes den fuktiga kylan
från en bäck, ehuru den inte kunde varseblivas i
mörkret. Luften var full av rägndigra moln. Flyk¬
tingarna slogo sig ner vid ett träsk, där det var
vålt om fötterna. De sutto orörliga med utsträckta
ben och tordes knappt snudda vid de prasslande
vassrören. De bara stirrade framför sig ut i det
täta, fuktiga mörkret. Det värkte i fötterna, dimman
höljde deras kläder med kylig dagg, och vattnet
trängde in i deras skodon. Under avbidan på den
hjälp, som skulle komma från osynliga, fria näjder
och befria dem ur fångenskapen, spändes deras
I vilt äktenskap. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
