Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
aktig lukt av färskt majsmjöl. Luften var full av
damm, och väggar, bjälkar och kvarntråg voro
vita som höljda med snö. Vita spindelvävar hängde
som granna band ned från taket, gungade vid den
minsta fläkt och kastade underliga skuggor vid det
gula skenet av en enda lykta. Kvarnstenarna rass
lade sakta, korgen skakade häftigt, och där uppe
knakade och knarrade det ömkligt. Men utanför
kvarnen, i byn, skällde hundarna.
Plötsligt visade sig mjölnaren i sin vita dräkt.
Han tittade med sitt enda öga och kände igen Ostap.
Denne talade genast om sitt ärende, »Gott»,
svarade Jakym kort. »Vi ska gå, så fort jag hunnit
ordna här en smula.» Ehuru Ostap och Solomija
voro uttröttade av den långa vandringen, gjorde
de inga invändningar. De fingo något till livs,
medan mjölnaren lade på korn och flyttade sina
säckar. Därpå gingo de alla tre.
Över byn låg den vanliga höstdimmanp. Hon
kom tydligen från floden och de sanka stränderna,
ty töcknet var tätast i närheten av floden. Av byn
syntes blott ett och annat ljus, som glimmade fram
genom dimman. Det kändes tungt att andas. Alla
tre gingo tysta nedåt floden ett gott stycke upp och
ned för kullar och backar. Mjölnaren bad dem
stanna, medan han gick i förväg. Ostap och Solo
mija kurde ej se något i mörkret, och mjölnarens
skepnad var med ens som uppslukad av dimman.
Men han kom inom kort tillbaka och bad dem
följa med utför en brant, slipprig sluttning. Ej
långt från dem glänste ett par gnistor fram och
försvunno lika hastigt. »Det är en räv», lugnade
mjölnaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
