Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Då de hunnit fram, slog mjölnaren eld och
belyste en mörk håla, -snarlik en rävkula. Där
måtte människor nyligen ha vistats, ty på marken
låg en hop torrt löv och några grova videkvistar.
Mjölnarens plan var mycket enkel. De skulle
göra sig en liten flotte, som kunde bära två per¬
soner och föra dem över floden i nattens mörker
utan”att kosackerna märkte det. Och här voro de
i säkerhet. Om det fattades dem materiel, kunde
de hemta mer kvistar på flodstranden. Men för¬
siktigt! Härmed räckte mjölnaren Ostap ett nystan
rep och något vetebröd, tog adjö av dem och
försvann i dimman.
Vid skenet av ett vaxljus, som de fått med sig
från kvarnen, grepo de sig an med sitt arbete så
ivrigt, att sömnlusten försvann. Men virket räckte
ej till, så att de måste lägga arbetet åsido.
Dagen därpå gick Ostap ut för att leta mer
virke och undersöka terrängen. Platsen var i själva
verket väl vald för överfart, ty den skarpa flod¬
kröken underlättade en snabb flykt och dolde dem
för "kosackernas spanande blickar. På stranden,
som låg alldeles i närheten av deras klyfta, hade
kvistar, brädbitar och hela träd med rötterna slungats
upp. Från de svarta sumpmarkerna uppsteg en
svart rök.
Ostap och Solomija vågade först vid skym¬
ningens inbrott begiva sig till stranden. Då de
kommit upp ur den klyfta, vari deras bostad var
belägen, fingo de se himlen rödfärgad, som om
månen hade gått upp.
»Titta!» utbrast Solomija och pekade utåt flod¬
dalen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
