Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Ostap riktade blicken åt detta håll och stannade
bestört.
Framför dem reste sig höga eldpelare mot
himlavalvet. Men dessa pelare stodo icke stilla,
utan rörde sig, som om de varit levande, darrade
och flyttade sig från ett ställe till ett annat. De
glödde sakta som en gnistrande guldhög, men blos¬
sade stundom upp med röda eldtungor. Än trycktes
de ner, minskades och kvävdes av vinden, än växte
de och sjönko åter. Då den ena lågan föll, fattades
hon av en annan, lyftes högt upp i vädret och
ändrade oupphörligt sina blixtrande linjer. Från
detta eldhav steg ett moln av rök mot himlen och
sänkte sig åter över jorden. Det var en skogseld,
som rasade i floddalen.
Med förfäran sågo Ostap och Solomija på detta
skådespel. »Lyckligtvis kommer det inte åt vårt
håll», sade Solomija och drog en suck av lättnad.
Det var ett upprört hav av eld som sjöd, tjöt
och fräste med lågande skum, än rött som glödande
kol, än vitt som blixten. Det svallade med breda
vågor över de svarta, värnlösa slätterna, som gömde
sig och skälvde i nattens mörker.
Men nu hade de icke tid att njuta av detta
skådespel. På stranden fanns ingen mänsklig va¬
relse. Mot det avlägsna eldskenet framträdde mörkret
här ännu svartare, och dimman stod tjock och
grå. De funno det byggnadsvirke, som de behövde,
och vid midnatten låg flotten färdig och inbjöd till
seglats. Den sattes försiktigt ut i floden. Solomija
tog plats därpå, och Ostap sköt ut den, varpå han
själv hoppade ombord. Den starka strömmen tog
den hastigt med sig, och Ostap ansträngde sig av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
