Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
hennes huvud gungade vasstopparna som röda,
svallande vågor.
Solomija föreställde sig, att träsken snart måste
taga slut, om hon höll sig åt vänster, ty åt det
hållet tycktes de glesna. Men plötsligt tvärstan¬
nade hon och greps av en förfärlig tanke. Tänk,
om hon inte kunde hitta tillbaka till Ostap — hon
hade icke vidtagit några försiktighetsåtgärder för
att känna igen återvägen! Hon måste därför vända
om för att inte avlägsna sig för långt från honom.
Hennes hjärta klappade oroligt, då hon sprang till¬
baka för att söka sina egna spår, och i brådskan
brydde hon sig ej om att vassen slog henne i
ansiktet och slet sönder hennes skor. Lappri! Så
fort hon hade fått återse Ostap, skulle hon åter ge
Sig. ut på spaning, och. då. skulle: hon inte föra
summa att göra märken på vägen.
I början gick allt bra, ty hon fann sina spår
och följde dem. Men snart försvunno de. Det
föreföll henne, som om hon vikit av för mycket
till vänster; hon höll sig därför mer åt höger, tills
hon plötsligt kom till ett tämligen stort, avlångt
träsk, där hon bestämt aldrig hade varit förut.
Hon måste sålunda vända om igen för att komma
på rätta vägen. Men nu blev hon mycket tvek¬
sam, i vilken riktning hon skulle gå. Bäst vore
det ju att vända sig i samma riktning som vinden,
ty nu borde hon ha den i ryggen. Hon såg upp
i luften och fann, att vassen böjde sig än åt ena
sidan, än åt den andra, så att det var svårt för
henne att besluta sig. Hon fann det då allra
enklast att gå rakt fram, men sedan hon tillrygga¬
lagt elt gott stycke, var hon säker på att hon gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
