Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Tsigenarna begrepo ingenting.
»Vad säger du?» frågade den gamle tsigenaren
på sitt eget tungomål.
Solomija hörde icke på honom, utan vände
sig till Radu, grep tsigenerskan i kappan och ville
släpa dem med sig.
Men tsigenarna gjorde sig ingen brådska. De
resonnerade, började gräla sinsemellan och skreko
om varandra. Slutligen fattade de ett beslut — så
mycket kunde Solomija märka, och hon tog därför
tsigenerskan hårt i armen, som om hon varit rädd
att förlora henne, och började springa åt det håll,
där skogselden härjade. Tsigenarna hade svårt att
hålla jämna steg med henne. Sedan hon kommit
över landsvägen, skyndade hon ned åt den sumpiga
floddalen.
»Vart går du?» skrek Radu ängsligt åt Solo¬
mija.
Men hon svarade ingenting, utan fortsatte att
springa framåt. Slutligen stannade hon, böjde sig
ner över marken och ropade:
»Ostapl»
Ingen svarade.
Tsigenaren lutade sig också ner för att se efter,
vad det var. Där låg en karl. Den gamle tsige¬
naren slog eld, tände ett torrt vassrör och lyste
därmed på Ostaps ansikte. Hans ögon voro slutna,
och de svarta läppfjunen och de täta ögonbrynen
bröto sig skarpt mot det kritvita ansiktet.
»En vacker pojke!» viskade den unga tsige¬
nerskan och såg forskande på honom.
Detta beröm tycktes reta Radu, ty han snäste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
