Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
till henne med barsk stämma och vände sig bort
från Ostap.
»Goda människor», bad Solomija, där hon låg
på sina knän, »förbarma er och tag oss hem till
er! Som pni ser, ha vi gått vilse och äro nästan
förlorade. Min man är svårt sårad och ligger för
döden. Jag skall löna er därför och arbeta för
er. Tag allt, vad jag har — allt, bara ni inte läm¬
nar oss!»
Härvid ryckte hon från halsen en liten påse
och strödde ut några silverslantar i den gamle
tsigenarens hand.
Denne skramlade med pängarna och stoppade
dem sedan i fickan.
»Välan», sade han kort. Ostap lyftes upp; en
tog honom under axlarna, den andra vid fötterna,
och så gingo de långsamt hem med sin börda.
Den gamla tsigenerskan fick liksom nytt liv,
då hon fick se den sårade. Hennes gula, häxlikt
vidriga ansikte blev med ens blidare, och de gråa
hårtestarna, som slängde under den svarta hals¬
duken, lade sig med nästan moderlig ömhet på
Ostaps bröst, under det hon tvättade och band om
hans sår. Stärkt genom läkeörter, värmd av hettän
från spisen och uppfriskad efter sårets omläggning,
slog Ostap upp ögonen. Detta gjorde den gamla
tsigenerskan så glad, att hon lustigt småpratade
för sig själf, drog duktiga tag ur sin snugga och
glättigt klappade Solomija på axeln.
Den gamla tsigenerskan tog Ostap under sin
vård. Hon pysslade om honom, tillredde läke¬
medel åt honom, skötte om såret och gav honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
