Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dyrköpt - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
ensam göra försöket och gå under för att rädda
Ostap. Om de nu skildes åt för alltid, skulle hon
tala om det för hans hustru, och då skulle hon
skämma ut honom inför hela världen och gnida
honom lika duktigt som juden sin pänningpung.
»Men hur skulle ni kunna? ... Gud bevarel...»
stammade Ivan och ryggade förskräckt tillbaka
för Solomija, som gått honom in på livet. »Med
er skulle jag kunna gå rakt i helvetet. Om det
måste ske i morgon, så gärna för mig! Jag är
beredd, men ni...» Ivan blev blodröd i ansiktet,
plirade med ögonen och tittade skyggt på Solomija.
Hon gick sin väg betydligt lugnad, sedan de
blivit sams och i allsköns lugn kommit överens.
Dagen därpå, när det började dagas, stod Solo¬
mija redan på stranden. Den mäktiga flodytan låg
framför henne mellan de snöhöljda stränderna
som en svart, -dödstyst avgrund. Dimman höjde
sig allt mer, och himlen blev grå. I den stilla
luften skymtade videbuskarna fram och lade sig
som svarta skuggor på den dunkla vattenspegeln.
De fuktiga löven tycktes svälla, och det rykte från
dem, som om de hade andats i kölden.
Solomija blickade åt staden till. Hon väntade
på Ivan. Att han inte kom snart!
Där var nästan folktomt. Blott någon enstaka
gång syntes en vandrare på den smutsiga gatan.
Men nu uppenbarade sig en liten, fetlagd figur.
Det var Ivan, som kom med ett par åror på axeln
och liknade en fiskare, som lugnt gick till sitt
arbete. Han lade årorna i en båt, tog ur barmen
fram en gammal turkisk pistol och räckte den åt
Solomija. Det var allt, som han kunnat anskaffa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
