Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
under hakan. Kort och satt, var han antagligen
icke en renblodig karelare, utan afkomling från en
af dessa „savakkot", som under 1600-talet från
Savolaks invandrade till trakterna mellan Ladoga och
Finska viken. Klädd gick han som han kunde.
Om sommarn bar han vid högtidliga tillfällen en
hög hatt, lurfvig och utåtböjd med tiocentimeters
höga tennspännen framtill. Om vintrarna en
varg-skinslufva och kort fårskinnspäls, öppen kring halsen,
så att jag ofta sett honom med en snödrifva i
barmen. Vantar hade han som Goliath.
Kan jag ej noga ånge hans släkt och namn,
så kan jag i stället säga, att han var en ovanligt
kunskapsrik, intelligent och begåfvad man, som sett,
hört och begrundat mycket. Läsa kunde han ej.
För mig står han som urtypen för en finsk finné,
icke karelare. Han var full af sagor och sånger,
skrock och trollkonster, som han själf helt säkert
icke trodde på, men som han, äfven när han talte
om och utöfvade dem, dock behandlade med ett
allvar och en suggererande makt som var otrolig.
När han berättade om skogsrået, näcken och den
fruktade Painaja, maran, som han sett, så var det
som om han talat om gamla bekanta, det fanns ingen
möjlighet att tvifla på dem. Och han visste huru
de skulle tagas, huru man försonade dem, blidkade
dem, ja lurade dem.
En sak var i detta afseende obligatorisk, det
var brännvin, som Ukko hällde i sig själf och som
han njöt af alldeles obeskrifligt. Uppriktigt sagdt
var han helt människa först då han var lindrigt
spritlagd, ty då blef han meddelsam och älskvärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
