Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
hästar, lysande tulpaner, gossar klädda i röda mössor
som jultomtar — kunde man tänka sig något
vackrare. Men hvar det landet var, det kunde han icke
säga, ett underland var det. Ack, det var bättre än
en saga, ty den sagan var sanning. Och min
barndoms tidigaste längtan, dess vackraste dröm var att
få skåda det sagolika tulpanlandet i guld och rödt.
När sedan mina tulpaner vissnat och pionen
blommat ut, när de heta sommardagarna kommo, då var
min vän, Adam Viskari, där med den stora tunga
sprutkannan och hjälpte mig att vattna, den törstande
blomstervärlden.
Så långt jag minnes i tiden, kallades min vän
„Ukko", gubben, ehuru jag, när jag nu i minnet
återkallar dessa dagar, kan förstå att han icke „var
ren gammal då". Huru han kom till oss och
hvarifrån han kom, vet jag ej, det föll mig aldrig in att
fråga efter hans person. Då kära far af generalen
Paul von Etter köpte godset, följde han väl med
som en annan glebæ adscriptus. Och när till allas
vår stora sorg det vackra stället och min täppa
såldes, flyttade Ukko med till det nya gods far köpt.
I mera än fyrtio år var han i vår tjänst, och i den
tjänsten dog han. Hans namn var som sagts Adam
Viskari; jag skulle dock tro att det senare namnet
egentligen var hans titel, ty han var fiskare och roddare.
Sluten och knottrig till lynnet, gick han
sommaren om för det mesta ensam och helst utan hatt,
ehuru han var flintskallig som en apostel. Hans
ansikte hade moder natur aldrig modellerat färdigt:
fullt af knölar och valkar var det, brunt till färgen
som beck och prydt af en tät knollrig rättarkrans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
