- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Första delen /
14

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

oss, gick klädd som en af oss, och ingen gjorde
någon skillnad mellan honom och hans sent vunna
fosterbröder. Ingen utom Ukko. „Inte blir man
herrskap för att man har minne, det fordras mycket
mer än så." — „Man kan knåda bullar af lera, men
hvad duga de till." — „Inte gör man gök af hök,
fast de likna hvarann." —Han kunde ej lida denna
hybrida kulturprodukt, och hade så långt jag mins
endast stickord, ofta nog grofva, för gossens
räkning. Liksom med lärkträdens odling fick han tyvärr
rätt äfven i detta fall.

I hemmet rådde en sträng, pietistisk anda: präster,
missionärer och andra gudsbarn gingo ut och in i
huset. Och om icke hvarje morgon börjades med
bön, så voro de kvällar, som icke slutades med
andliga betraktelser, få. Om söndagarna samlades
godsets folk till bibelförklaringar, men att få Viskari
Ukko att taga del i dessa andaktsstunder det gick
ej! Frihetsälskande och genstörtig gick han midt
under läsningen omkring med sin staf, besåg
fruktträd och buskar, och intet kunde förmå honom att
,,fatta ordet". Där jag satt, ofta längre än en
timmes tid, och hörde psalmer och böner tona förbi
mitt öra, beundrade jag hans själfständighet och
afundades honom ur djupet af min själ.
Kantpredikningar och läsförhör försummade han regelbundet,
hvarken stränga ord eller biskop Schaumans vänliga
tal hjälpte. Han var en veritabel, hederlig hedning
och fatalist. Med den äkta deterministen hade han
tagit till valspråk „se ön sallittu", det är så bestämdt.
Han var en skärfva i världsalltet, insatt på sin rätta
plats, där blef han, att söka sig en annan, höja sig,.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:24:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/1/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free