Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
man utanför fortet Kinburn. Då
ingeniörbefälhafva-ren kort förut hade lämnat fortet, var det i själfva
värket stabskaptenen Sederholm, som nu stod i
spetsen för ingeniörerna därstädes.
Den 3 oktober landsteg fienden 7 verst åt öster
från Kinburn och började bombardera fortet.
Under hela den nämnda dagen likasom den
påföljande var det Sederholm, hvilken så godt som
ensam ledde förberedelserna till försvaret. Den 5
oktober förnyades bombardemanget med ökadt
eftertryck. Kl. 7210 f. m. begynte — för första gången
i pansarflottornas historia — några simmande
järn-batterier, de franska krigsfartygen Devastation och
Tonnante, deltaga i bombardemanget, och vid
middagstiden besköts Kinburn från norr och söder med
icke mindre än 1,500 grofva kanoner.
Emellertid afbröt fienden kl. 2-tiden på dagen
plötsligt bombardemanget. Samtidigt sågs en slup
med hvit parlamentärflagg närma sig fortet. Fortets
kommendant sände då stabskaptenen Sederholm och
löjtnanten Brenner jämte två konvojsoldater att möta
parlamentären. Denne sistnämnde, en fransk officer,
framställde till dem fordringen: fästningen skulle
uppgifvas; för pröfning af detta vilkor beviljades tio
minuter.
Kommendanten, generalmajor Kohanovitsch, var
böjd att öfverlämna fästningen.
Sederholm protesterade och framhöll, att enligt
lag en fästning, som icke utstått tre stormningar och
som ännu har artilleri disponibelt, icke har rätt att
kapitulera.
General Kohanovitsch afbröt honom med orden:
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
