Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
märkte huru oberörd jag var af dem — han var
mycket känslig för denna sak — fällde han ett yttrande
som gjorde ett djupt intryck på mig, desto mer som
jag hört näs.tan samma ord af en finsk konstnär,
som jag hållit mycket af: »Konstnärer äro olyckliga
människor, de nöta upp halfva sitt lif för att göra
sin personliga uppfattning gällande hos publiken och
kritiken, den andra hälften af sitt lif nöta de bort
med att bevara den position de efter umbäranden
och strider vunnit och som de dock måste lämna åt
de anstormande unga. Det är därför grekerna sade,
dch detta gäller främst konstnären: den gudarna
älska, dör ung."
Ett bittert medvetande gnagde honom, det att
vara förbigången, utesluten som det gamla evigt är
från det unga. Det var därför hans tal som, då
han var ung, bars upp af värme och entusiasm, nu
på äldre dagar föll hårdt, kallt, bittert ricanerande.
Ar 1899 var han min gäst i några dagars tid;
han ringde upp mig i telefon kl. nio på morgonen
„jag kommer till Er nu genast", och det gjorde han.
Min bostad var under reparation, allt huller om
buller. Då han icke frukosterat, satte vi oss vid ett i hast
uppdukadt bord i ett pële-mële af möbler, taflor,
blommor och keramik. Han hade bref, hälsningar
och rekommendationer från mina vänner. Talade
öppet om sina förhoppningar och sina missräkningar,
som en gammal bekant och kollega — hvilket han
ju på sätt och vis var, ehuru han särskildt då
bekantskapen stiftades stod på lyckans, konstens och
samhällets höjder. Det slutade med att han, som
friade till Nobel-priset, fick några rekommendations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
